The Ramadan

Min förhoppning att få lite mer praktik på tanker grusades idag när jag fick mail från min gamla kompis på Ek-River. Jag är nu officiellt ett offer av ”det ekonomiska läget”. Men det var nära. Jag kan inget annat göra än hoppas att praktiken på Cinderella blir bra, bara jag slipper vara med i tv. Om jag stannar här till Bremerhaven så får jag 3,5 månader och behöver då bara 2 månader på färjeskrället, det borde jag palla. Dessutom får man vara närmare Stockholm, jävlar vad jag saknar min stad.

Jag råkade visst hissa Sudans flagga på väg in till Aqaba, Jordanien. De är jävligt lika förutom att det står ”Sudan” med tydliga, härliga bokstäver på ena kanten så att man inte ska kunna ta fel. Bilden i det förra inlägget ger en tydlig indikation på hur de ser på vikten av flaggor där. Men på väg in såg jag det där aset till flaggstång och insåg snabbt mitt misstag. Bara att lubba upp och byta. Jag råkade dessutom glömma att hissa flaggorna helt och hållet när vi skulle in till Suez. Flaggor är viktiga där med. Speciellt den gula, karantän-flaggan. Folk är livrädda för swine flu i den här delen av världen. Jag nös nere i lastrummet i Tartous och stuvarna började ta långa omvägar för att undvika mig. Inga fler flaggrelaterade missöden om jag får välja, men resan är inte slut än och jag verkar dessvärre ha talang. Suez var för övrigt odramatiskt. Vi gick som andra båt i konvojen med ett italienskt krigsfartyg framför. Lotsarna hade de grävt upp ur någon sarkofag någonstans. Den ena gubben, 114 år gammal skulle jag gissa, gick omkring på bryggan och skakade och bjöd på mintgodisar, ganska smarriga faktiskt. Han var jävligt mysig den gubben, jag gillade honom skarpt. Jag, matrosen och den andra däckseleven handstyrde hela vägen och varenda gång man kom till kurs och rapporterade, utbrast han”THANK YOU, SEEERRH!” och log från öra till öra. För sitt glada humör och proffessionelt utförda lotsarbete belönades han, som sig bör, med en limpa röda Marlboro. Han var så nöjd så. Nu är jag i Medelhavet.

Jag tror mig ha gjort en upptäckt. Innan vi kom till Port Sudan så vill jag minnas att någon sa att den hamnen var förjävlig. Men när vi stack därifrån så var alla ganska överens om att det gick rätt bra. Då seglade vi mot Aqaba, den absolut jävligaste hamnen i hela Mellanöstern. Det var ju faktiskt inte så kul där, men när vi stack därifrån så pratades det en del om Tartous och hur många gånger de slitit sitt hår i den jävla hålan. Nu är vi på väg mot Libyen där det är, enligt utsago, så jävligt, att man inte ens vill sticka ut näsan genom hyttdörren om man inte absolut måste. Ser ni den röda tråden här? Det är alltid nästa hamn som är jävligast. Jag gör mitt bästa för att hoppa på det här tåget för jag tycker det är jättekul. Nästa hamn heter Misurata, Libyen, helvetet på jorden. Jag trodde det var ett smeknamn första gången skepparn snackade om det stället, men icke, det heter så. Vi ligger till ankars utanför och väntar på kajplats som så många andra båtar här. Ramadan pågår nu, så stuverigubbarna är inte så där studsande rappa i benen alla gånger. Agenten har däremot gett klara besked:
”We don’t expect vessel complete to be replace will complete very soon. Hope the above picture is clear and you are to decide, if any progress we shall provide you”.

Vi tar lots om enkvartfjortondagar, insha’Allah.