The Sevnska

Det första jag gör är att stava överskriften fel. Ja, det bådar ju gott.

Kära vänner, jag tänker göra ett försök att skriva på svenska. Det kommer säkerligen stappla en aning ty jag har svårt att få flyt när jag använder modersmålet. Jag tenderar strula till det och använda ord som ”emellertid” stup i kvarten. Det är dock en bra idé att jobba lite i uppförsbacke ibland, lite intervallträning, if you will (fan.), om man vill växa som författare! (Jag sätter näsan i vädret, som sig bör, när jag skriver ordet ”författare”, var så säker!). Vi gör ett försök iallafall, och ni kan väl ha vänligheten att rapportera eventuella epilepsianfall ni får när ni gör er del av jobbet, läsningen.

Ett ganska besynnerligt skådespel spelar ut framför ögonen i Aqaba, Jordanien. Om Japans hamnarbete är en smekning för ögat så är Jordaniens en svullen böld i innerörat. Man blir lite yr och illamående, får en halv grad feber och skrubbsår på hakan.
I Japan; 50 gubbar kommer ombord, alla har en specifik uppgift som de blivit utbildade till. De har redan gått igenom lastplanen på det förberedande mötet innan, så alla vet vilka däck som är aktuella och hur det skall lossas. Tiden är knapp, de beräknar att jobbet skall ta 3 timmar och 50 minuter, så de jobbar hårt och effektivt tills dess att allt är klart. Det finns en förman, men han står bara där och glor. Eventuellt spänner han ögonen i någon som han inte tycker springer tillräckligt fort. De gör faktiskt det, springer alltså, och förmannen får knappast träningsvärk i ögonbrynen. Lossningen av 1000 bilar tar 3 timmar och 52 minuter och förmanen ber så hemskt mycket om ursäkt för dröjesmålet.
I Jordanien; 100 gubbar kommer ombord, skrikandes, gormandes och rökandes. En oförberedd förman, utan lastplan, med bristfälliga engelskakunskaper, får instruktioner av styrman på vad som skall göras. Han sprider detta till sina gubbar en och en eftersom det inte går att göra sig hörd över allt gormande. Operationen sätter igång och alla springer prompt åt varsit håll och börjar lossa surrningar. Jag och styrman springer runt och försöker hindra de från att lossa fel surrningar eftersom vi vet att de aldrig kommer sätta dit dem igen. Eller äsch, jag var nog inte till så stor hjälp där. Styrman fick göra det mesta springandet medans jag var sysselsatt med att samla ihop underkäken. Sen händer något ännu mer förskräckligt. De som skall köra iland bilarna börjar leta efter den bil de vill köra. Den som står längst fram, dvs den som går att köra ut, förefaller inte intressant. De sätter sig hellre i en bil längre bak, startar motorn, varvar ur ordentlignt och börjar tuta. Och när jag säger ”varvar ur” menar jag inte sånt där duttande som vi gör när vi startar bilen. Det är plattan i mattan, fulla flät. Och när jag säger ”tutar” menar jag inte sånt där duttandes som vi gör när vi tutar, de trycker in tutan och släpper inte förrän bilen framför flyttar på sig. Det står dessutom folk bredvid och vevar med armarna och gormar. 
Det blir således bilkö på rampen. Alla gormar, alla tutar, alla varvar motorn så ventilationsfläktarna hostar. Operationen beräknas ta 2,5 timme. Detta justeras först till 3,5 timme när de får klart för sig att det är 537 units som ska iland. Vidare justering halvvägs in i lossningen till 4,5 timme för att slutligen hamna på 5 timmar när bönestund är inräknad. Vi anpassar och beställer lots lagom till avgång.

Operationen tar 3,5 timme. Men lotsen är iallafall en kvart försenad.

Nu tänker ni ”Åh Gunnar, din eländige fjant, varför ska du vara så jävla dramatisk och överdriva hela tiden?” eller hur? Men i det här fallet är jag helt oskyldig. Endast fakta har presenterats. Aqabagulfen är dock otroligt vacker. Havet är turkost med höga dramatiska ökenberg på båda sidor. Om man är oförsiktig så kan man råka driva över gränsen ut på israeliskt vatten, Israel och Jordanien delar på bukten, varpå israeliska flottan ropar upp och ber en vänligt men bestämt att sluta upp med det. På vägen ut går vi förbi Sharm el-Sheikh, dykparadiset på Egyptens sydspets. Där finns koraller och grejer. Vi ska vidare upp genom Suez som av sjöman ofta kallas Marlborodiket, alla som kommer ombord måste mutas med cigaretter. Suez ska tydligen också vara ett skådespel.

Hur tyckte ni att det här gick? Tyckten i att flöt det bra eller svalma de ja?